Fler inlägg

Plötsligt en dag satt den bara där vid leden Nelson, mitt ute i skogen på en raggig tall precis bredvid ett gammalt, nedfallet träd. En märklig tavla med en enkel träram, uppspikad några meter över marken. En leksaksnoshörning fastsatt upp och ner. Ett kors. Bokstäverna R.I.P. Du kanske inte ens har lagt märke till den, fokuserad som du antagligen brukar (och bör) vara på ett av bergets mest tekniska och branta partier.

Året var 1995. Nelson, Sveriges första unge av arten trubbnoshörning, föddes under stort mediaståhej i Kolmårdens djurpark. Den lilla gynnaren hade tyvärr en obotlig hjärnsjukdom och förlorade sin orättvisa kamp mot efter två veckor. 14 dagar som fängslade ett helt folk. Dock. När ÅBC slet med fyllhammarna i Skutans mylla förra våren för att skapa cykelleden Nelson togs namnet inte från denna sorgliga, men vackra historia. Nej, namnet härstammar från cykelmeckat Nelson i British Columbia, mitt ibland de vackra Selkirkbergen. Bland annat känt som en tillflyktsort för folk som ville slippa undan Vietnamkriget, (och som en rak följd av det) sin minst sagt liberala drogpolitik, hippiegatan Baker Street, skidorten Whitewater och som kuliss för den såsiga filmen Roxanne med bland andra den (för tillfället långnäsade) Steve Martin på ständig jakt efter Daryl Hannahs stjärt.

Noshörningen Nelson vid cykelleden Nelson. Foto: Johan Weimer

Noshörningen Nelson vid cykelleden Nelson. Foto: Johan Weimer

Nåväl. Sedan den där dagen då någon för första gången fick syn på den varsamt utplacerade tavlan har ryktena och spekulationerna gått vilda i Åres cykelcommunity. Ingen har någonsin haft den blekaste aning vem som kunde tänkas ha spikat upp tavlan med den lilla noshörningen i plast. Månaderna gick, vintern kom och efter den en ny säsong. Tavlans ursprung förblev okänt och de flesta av byns cyklister fick sinnesro med tanken på att leva i ovisshet om tavlan och dess skapare. Tvärtom, dess dunkla ursprung var som en trygghet i en annars tillrättalagd tillvaro där vi enkelt kan finna svaret på det vi söker endast några tangenttryck bort.

Det vill säga, ända tills den dagen då sanningen uppdages. Och inte helt oväntat kom den via den nya tidens främsta skvallerkärring: Facebook. Under en till synes blygsam och undangömd bild på den vackra tavlan hade det dykt upp en kommentar från en person som visade sig vara dess skapare. Förundrad och glad över att den överlevt vintern och den efterföljande våren ute i skogen kunde han helt enkelt inte hålla sig längre utan lät mysteriets dunkel skingra sig med några få tecken i skrift. Utflyttad från västra Jämtlands stoltaste by till storstadens buller. Från sitt hem i skuggan av en obetydlig slagghög, som de förtappade människorna har mage att kalla för “slalombacke” (de är däremot delvis förlåtna då de haft den synnerligen goda smaken att bygga en bikepark i miniformat på sagda slagghög),  kunde han inte längre följa sitt konstverks väl och ve på plats utan fick hänge sig åt eftersökningar på nätet. Något som omedelbart röjde hans sanna identitet. Vem är han då, skaparen av detta odödliga stycke downhillkonst? Vem är denna cyklingens svar på konstvålnaden Bansky? Well… Vi kan säga som så att han har en förkärlek till 29-tums hjul kombinerat med ett dolt agg mot växlar och dämpning. En cykelpuritan i sin renaste form. En prylbög med faiblesse för orangeeloxerade godbitar från Chris King. Mina damer och herrar, tillåt oss att presentera: Singlespeed-Patrik!

ÅBC bockar och tackar för bidraget till en roligare cykelvärld.


Tobias
2010-07-26
blog comments powered by Disqus