Fler inlägg

Förväntningarna var lite blandade inför min resa till trakten i Provence där Bergsetappen med stort B kördes på årets Tour de France. Jag hade sett skräckinjagande Hors-Categoriediagram, hört om tourcyklister som kollapsat och dött på väg upp – samtidigt som jag kände att det här kan nog gå vägen. Två-tre 650-metersklättringar i veckan på hemmaplan i Åre borde ha hjälpt mig grundlägga vad som krävs för att ta mig upp.

Vi var 16 hugade deltagare från CK Vinet och tre av oss var ute en dag i förväg för att styra upp lite logistik med hyrbilar osv. Skulle vi kunna hålla oss till resten kom av gänget kom ned? Knappast – det blev pang på klättringen Bédoin-Mt Ventoux.

Allez Fränk! Last Chance Lance! Go Andy! Glatt påhejade av alla budskap i den totalt nedklottrade vägen så fick vi upp ett hyfsat tempo och man undrade varje gång man körde om någon annan om det skulle straffa sig 15 kilometer senare. Men det gick fint, man hittade sitt eget tempo, försökte sluta hitta lättare växlar som inte fanns och tuggade sig upp de två milen med konstant 5-15% lutning upp till toppen.

Dikena längs sista kilometrarna upp i det kala ökenlandskapet vittnade med hjälp av lite spridda snöhögar om att det skulle kunna bli ruskigt kallt på toppen. Lösärmarna och vindvästen räddade bokstavligen livet på mig när åskan och spöregnet drog igång lagom till vi skulle sätta personliga fartrekord med våra hojar utför. Det var lätt den läskigaste utförskörningen i mitt liv.

image011image012

image007

Första dagen blev ändå bara en uppvärmning (eller nedkylning med tanke på regnet och den tuffa nedfärden på baksidan av berget). På måndagen skulle vi på samma rutt igen såklart när resten av det totalt övertända gänget kommit ned.  Det var bara att bita ihop och köra rivstart med ytterligare 1600 obönhörliga höjdmeter i 22 km. Filade till tiden lite nu när det var ”race” och kom upp på 1:40 och lyckades bara få däng av två i gänget. Sen blev det en ny rutt hem via Sault och längs den otroliga Gorge de la Nesque.

Sen fortsatte etapperna i Disneyland för landsvägscyklister att lösa av varandra – med Ventoux varje dag såklart. Resan kulminerade fjärde och sista dagen då vi körde rapp uppvärming 90km på vägen som touren gick och avslutade med att klättra upp på Ventoux från Malaucéne som nog var den hårigaste vägen av de tre som finns att välja på.

Totalt blev det 8500 höjdmeter och 40 vackra mil. Och ni som funderar på denna tur – jag säger bara ÅK. Cykelabstinensen nu när man kommit hem till snön i Åre jobbigare än någon klättring upp på ”Géant de Provence”. Målet nästa gång blir att ta alla vägar upp på berget samma dag – då får man diplomet och tills dess är man bara ännu en rookie på Ventoux.

image008

tdf_km20

/Teodor Malmborg


Teodor
2009-10-06
blog comments powered by Disqus